När jag skrev fyllde texterna en funktion, det var ett sätt att få ord på det som var abstrakt och ofullständigt. I ett snår av trasor fanns tankarna där och det gällde att vara snabb att fånga dem.
Nu tänker jag att även de gamla som de nya texterna kan hjälpa någon att känna sig mindre ensam, kanske även förstådd.
De är även en påminnelse för mig själv hur det var.
Detta är fallet ner och resan upp. Från att ha slagit i botten. Utbränd, utmattning, väggen, kaklet, kraschen eller allt vad det kallas. Utmattningssyndrom.